TVÅBARNSMAMMA
Nu har vi varit tvåbarnsföräldrar i 7 veckor. Det har faktiskt gått väldigt bra och inte varit lika slitsamt som jag trodde. Peppar peppar, man vet ju aldrig. Det som är det jobbigaste är lämning och hämtning i barnehagen. Jag kan bli rent svettig! Karl börjar tidigt på jobb så från klockan 7 har jag båda barnen. Då ska båda ha frukost, matpacke ska lagas, båda barnen ska ha kläder. Jag vill gärna hinna ta en snabb dusch och slänga i mig lite frukost. Sen ska båda barnen ha på sig varma kläder och vi ska ta oss ut. Och gärna mellan allt detta behöver Ella ny blöja, Nora behöver hjälp med något medan jag ammar och ja.. Det är lite kaos på morgonen även om vi har fått in en relativt bra rutin på saker.
När vi väl kommer ut ska vi gå till bussen. Då står Nora på sin ståbräda och Ella ligger i vagnen, allt är lugnt. Så kommer bussen. Jag kör halvt in med vagnen på bussen, så hjälper jag Nora in och sen kör jag in resten av vagnen. Sen ska jag helst hinna parkera vagnen och sätta Nora på en plats innan bussen hinner börja köra. 1-0 till mamma! Sen är det samma när vi ska gå av. Jag hjälper Nora av först och sen går jag av med barnvagnen. Detta brukar gå ganska bra, så länge busschauffören har tålamod att vänta på att vi har gått av. Oftast stänger han dörrarna när vagnen är halvt ute av bussen...
Så kommer vi fram till barnehagen. Då är det bara att hålla tummarna för att Ella sover så att jag och Nora kan gå in. Då ska alla ytterkläder av, jag ska gärna stanna ett par minuter så att vi hinner säga hejdå ordentligt innan jag stressar ut och hoppas på att Ella fortfarande sover. Det gör hon oftast, så det brukar gå bra. Sen tar vi en härlig promenad hem, Ella får mat och sen brukar hon somna igen. Då tar jag mig en kaffe och andas ut! Ja, det är stressigt på morgonen, men det går om man vill!
Ibland undrar jag vad som är lättast. Att få sitt andra barn tätt eller vänta lite. Det är nog fördelar och nackdelar med båda. Nora är ju 3 år äldre än Ella och det känns som en perfekt ålderskillnad för oss. Men det hade det säkert gjort om det var 1 år eller 5 år mellan dom också. Här är några fördelar jag ser med att det är 3 år mellan dom:
• Nora kan prata så det blir lättare att kommunisera.
• När jag var gravid så klarade hon att förstå att det var en bebis i mammas mage och jag kunde säg till henne att det var därför jag var sliten och hade ont
• Hon kan klä på sig själv och äta själv. Om jag tar fram frukost eller kläder så fixar hon detta själv och då kan jag amma under tiden. Win-win!
• Hon kan och vill hjälpa till med både små och stora saker
• Hon leker så fint med Ella och jag är aldrig rädd för att hon ska klappa för hårt eller dra i henne..
• Nora använder trosor så vi har bara ett blöjbarn
• Hon kan underhålla sig själv i längre stunder
Ella kunde aldrig ha fått en bättre storasyster än Nora. Hon är så omtänksam, kärleksfull och klok! Mitt hjärta smälter när jag ser de tillsammans och Nora passar alltid på Ella. Nora säger ofta att "den är min" till saker, men aldrig till Ella. Hon får låna allt som är Noras, till och med favoritsnutten!